Det var även under 2010 som ett stort askmoln hindrade mig att åka till Egypten. Även våran planerade klassresa till Indien/USA/London/Stockholm/Norge/Torneå blev inställd. Men det hindrade inte oss att parta loss under den två veckor långa studentveckan ;) Aaah, studentveckan! Måste då säga att vi hade varit snyggaste 80talisterna!

Bilder säger mer än tusen ord <3

Sen kom den dagen som jag både längtat och bävat efter så länge. Studenten. En av mina lyckligare dagar måste man säga. Kommer aldrig glömma hur vi springer ut till tornerna av STUDENTLÅTEn. Eller när vi stod där på flaket, våran fjuttiga klass på tolv pers, och försökte överrösta alla andra med våran underbara, lätt spruckna stämma. Nä, jag kan inte beskriva den dagen med ord, bilder! Där har vi det!

Dock så slutade inte det roliga där. Fem dagar efter studenten begav Josefine, Michelle, Agnes och jag mot varmare breddgrader, Grekland, för att under två veckor njuta av solens strålar, nattbad & bardansande. Sen får vi inte glömma alla lemonshots och alla dessa Sex on the beach ;)

När jag väl kom hem trött och sliten, och lika blek som när vi lämnade Sverige, ägnade jag mig åt tre saker. Nämligen packa ner min lägenhet i lådor, läsa körkortsteori och ta körlektioner. Strax fyra veckor efter hemkomsten från Grekland hade jag hunnit med att flytta ur min lägenhet och flytta in i D:s föräldrars lägenhet, varit på syrrans möhippa, sagt hejdå till en gammal vän som beslutat sig för att bli au-pair, klarat körkortsteorin och kuggat på uppkörningen. En berg-och-dalbana så att säga.

Sen blev det fredag den 13. Den dagen då jag och min nyblivna sambo flyttade in i våran onödigt stora trea. Trots att jag inte alls är skrockfull så var jag helt övertygad om att min tv skulle gå sönder. Men, den överlevde, och när vi var färdiga med flytten somnade både jag och D som stockar. Det var inte förrän på morgonen efter som vi båda hade tid och ork att verkligen kika igenom lägenheten. Det var ett sånt ögonblick då man hittar massor med fel (fettfläckar på och hål i tapeten, sprickor i golvet, hål i lägenhetsdörren osv osv) men trots dessa små skönhetsbrister så kunde vi inte sluta le, för det var vår lägenhet! Det enda problemet var att vi inte hade hunnit packa upp köket, men då lärde vi oss att det går bara bra att öppna en bullens-burk med en skruvmejsel! Lite slitit, men, det går! ;)

Några dagar strax efter inflyttningen var det dags för bröllop. Min syster skulle få gifta sig. Min syster som aldrig skulle bli ringmärkt hade nu kommit på nya planer. Och där stod de på altaret, vackrare och lyckligare än någonsin. I samma stund som Malin sa sitt darrande "J-aaa-aa" gick jag in i min andra livskris. Jag ville också gifta mig. Jag ville också stå där i en lång vit klänning och knappt kunna säga något för att jag var så upptagen med att le. Jag ville köpa hus. Jag ville ha barn. Eller, inte barn, men en söt bebe! Efter bröllopet tog jag mitt förnuft till fånga, for till Kalix för uppkörning och klarade körkortet. Lycka.

Efter allt detta var det en låång dvala för mig. Från att ha flyttat från Kalix till Luleå, som ändå inte är så himla långt, vaknade jag upp och landade i verkligheten. Jag hade sökt jobb efter jobb, jag hade finslipat varenda bokstav i CV:t och varit på dussintals jobbintervjueer, men ingen ville anställa mig.
Inget fungerade, och jag föll som så många andra in i den där svackan som känns som en återvändsgränd. Jag hade ingenting att göra om dagarna, och min enda anledning att stiga upp ur sängen var om jag hade ett möte på AF. Jag började känna mig rejält värdelös och otillräcklig, jag kände mig ensammen och bortglömd av vänner. Jag började ifrågasätta varför jag flyttat till Luleå från första början. Jag grät längtanstårar varje dag, för allt som inte hade blivit som jag hade tänkt det. Jag hade en rejäl dipp. Kort och gott.

"Den som ingen väg har vandrat, den har inga backar mött."

Så sa alltid min farmor, tydligen. Och från en dag till en annan ändrades min vardag, tack och lov, jag fick en praktikplats på en butik ute på ett handelsområde i Luleå. Jag hade så mycket energi som måste släppas ut att jag sprang runt och gjorde sysslor till höger och vänster som en liten duracellkanin. Hah, det var väl antagligen det som ledde mig dit jag är idag..

Men vart är jag då? Jo, idag är jag ringa-in-anställd där på affären, samtidigt som jag har ett annat extraknäck. Lägenheten har börjat arta sig någorlunda, materiellaH har fortfarande saker kvar på inköpslistan. Man blir aldrig färdig. D är tillsvidare anställd, och i februari kommer domedagen om han får fortsatt eller inte. Spännande. Annars är inte skillnaden mellan att bo själv eller med D så himla stor, ser faktiskt bara fördelar; man har någon som kan hämta en värktablett när man har huvudvärk. Någon som tar disken efter en och någon att kramas med, oavsett när man vill. ;)

Jag trivs. Livet leker.

Det var det. Tillbakablicken är över, pust! Man blir nästan förundrad över hur mycket man faktiskt hinner med på ett år, hur mycket man planerat och slutfört, och allt som man gjort men glömt bort! Nåja, nu börjar 2011. Ett år som ska innehålla många glada skratt i vänners lag, kanske en resa om jag har tur och om jag får som jag vill, kanske en till flytt. Hur som helst, nu vet ni vad jag pysslade med hela tiden som jag var borta, för jag vet att ni undrade! ;)